du borde låta mig va, så ska jag låta dig bli. vill inte att du ska va min, jag vill att du ska va din.


en essä om symbolik i joseph conrads mörkrets hjärta, utprintad och inlämnad, vågade inte läsa igenom den. en årsfest. mattor, jackor och filtar att sitta på i parker. har du någon korköppnare? ja, alltid. jag drog ut strömkablarna ur väggen, drog upp gardinerna och drog med tvång fast dragkedjan på väskan. nu bor jag tillfälligt i gammalt men nytt hem. ska tillbaka till min stad om en vecka, men bara för två nätter.

 

du vet att du bor i en småstad då du måste leta i flera butiker innan du äntligen hittar hummus. då tanten i kassan tittar förvirrat och säger "hummus?" på ett sätt som att hon lika gärna skulle ha uttalat frågetecknet. det är tydligen varmare i norden nu än i resten av europa. min äldsta lillebror är tonåring, man kan inte nå honom. vet inte vad han gör och vad som pågår i hans liv. tänker på hur mitt eget liv var i den åldern och hur jag mådde. min yngsta lillebror är fyra och i trotsåldern. han häller ut sin läsk och skyller på någon som står en meter bort, han trampar ner mammas blomrabatter. mamma som lämnar på kaffekokarn åt mig då hon åkt till jobbet, bara att hälla upp, det gillar jag. mamma som sökte igenom hela stans affärer efter rätt dammsugarpåsar och till sist gav upp, köpte en ny dammsugare vars påsar är lättare att hitta. så kan man också göra, det är också en lösning.

 

13 maj kl. 12:45.
efter att ha spenderat en helg i vasa, innan jag lämnade.

 

mina skulderblad värker från boxningen igår. jag gillade det inte först, det kändes så aggressivt. en halvtimme senare och jag tänkte att det här skulle man kunna göra om. ett bra sätt att göra sig av med inre ilska. besvikelse. har haft så mycket besvikelse inom mig senast tiden, mest gentemot andra kanske. en sådan jobbig känsla, man blir så tafatt och maktlös. människor som inte stöttat när de borde ha gjort, människor som sårat. hjärtat mitt har brustit ett par gånger. konstigt stelt mellan oss är det. om vi ens längre är, jag antar att vi var. vi är förflutet, passerat, dåtid.


att vara på en fest där människor med idealkroppar inte pratar annat än utseende, ytliga ting, hälsa, hets och kroppar är nästan lika hemskt som att vara på en fest med ett bordssällskap du inte känner och som inte heller bjuder in till diskussion. att se folk sätta händerna på patta maggar, svänga sidan till i spegeln och säga "usch va fet jag ser ut i domhär byxorna" medan du själv sitter där med fett hängandes utanför byxlinningen. "nej, men du är ju jättesmal! åh, du ser så smal ut i den klänningen!", men ingen säger till dig att du är smal. det är bara smala människor som får kalla sig själva feta, bara smala människor som säger till andra smala människor hur smala de är. du sitter tyst hela jävla kvällen och ingen märker det.

 

men jag kände av de första sommarnätterna. försökte dansa och le, försökte att inte tänka. rökte två paket cigaretter under två dagar. fick mitt första myggbett. tittar på new girl och bonusfamiljen, lättsamma serier som inte ger mig hjärtklapp. behövde en stor förändring och färgade håret brunt, har alltid vetat att brunt är min färg. det är mörkare nu än vad jag hade tänkt, jag vet det är för att det kommer blekas under sommaren men i vissa ljus ser det svart ut och det ger mig ångest. jag har en pannlugg, det är ovant med hår i ansiktet hela tiden. hoppar över ett hjärtslag varje gång jag går förbi en spegel. längtar efter då jag vant mig, då jag tycker det är skitsnyggt. jag undrar ibland att om håret inte var dött, om man hade känsel i det - skulle människan ändå klippa i det, färga och tortera det trots smärtan? bara för att vara fin, så att säga.

Publicerad 17.05.2018 kl. 11:09

en tillbakablick på tiden som gått.

 

ligger i sängen med rispig hals och undrar om jag ska orka städa lägenheten, om jag ska orka gå ut genom dörren idag ens. tittar avsnitt efter avsnitt av vår tid är nu. hoppas på att läsa ut en bok, om huvudet inte är alltför grumligt så att säga. egentligen var det förutsatt att bli sjuk efter all stress och ännu till på det en hel veckas festande. men vad kan man. och vad kan man när det gått två månader utan dansande fingrar över tangentbordet som lämnar ord efter sig här. jag finner inte tiden, kanske jag bara inte prioriterar det. och egentligen är jag otroligt trött på att alla inlägg här börjar med att jag beklagar mig över bloggens inaktivitet. det lättaste sätt jag kunde komma på för att ta igen tiden jag varit borta härifrån var genom att slänga hit ett par bilder med datum och (någorlunda) kort bildtext, så det tänker jag göra. häng med. varnar för återkommande bilder på mat och ord såsom: dans, vin, stress och tent.

 

13.1.2018

nytt år. jag var nyinflyttad i mina tjugosex kvadratmetrar, hade nyss färgat håret grått och klippt av det igen efter många om och men. vi blev snart en officiell styrelse och vårt arbete var påväg att inledas, det var pirrigt. här hade jag finbesök av evelina, jenny och tekla en helg. vi åt tortillas, en klassiker som aldrig kommer bli tråkig, och drack vin innan vi drog vidare till dansgolvet.

 

21.1.2018

jag drog till helsingfors en helg för att hänga med anna. vi åt pasta, drack vin eller gintonic, spatserade omkring längs fina gator, gick i butiker, dansade tills småtimmarna och tog oss friheten att spontant gå på lägenhetsvisning av en takvåning vi troligtvis aldrig någonsin i våra liv kommer ha råd att bo i. jag hälsade också på hos en saknad veronika, väldans fint.

 

5.2.2018

en fin fika på mitt nya favoritställe i åbo, pure hero, tillsammans med nathalie. ett försök att pausa från tenter, deadlines och kurslitteratur innan jag tog en weekend i vasa var jag representerade humanistiska föreningen på årsfest. det var hektiskt den här tiden, hann med pulkabyggande och fastlaskiainen här också innan jag begav mig till grannlandet.

 

15.2.2018

jag spenderade tre dagar i grannlandet, var sönderstressad men gjorde mitt bästa för att njuta. jag åkte dit för att se lady gaga med min barndomsvän oskar, tyvärr ställde hon ju in men kul tänkte vi ändå ha. han visade mig stockholms fina sidor, vi trängdes på beyond retros garage sale och lade alltför mycket pengar på mat. jag hann också hälsa på fanny i uppsala vilket var härligt. utöver det åkte jag uber för första gången och fick provsmaka på stockholms nattliv. hoppas på att snart få åka tillbaka.

 

18.3.2018

en månad gick då jag var i en bubbla av tenter, kurslitteratur och oändligt många deadlines. jag var flunssig mest hela tiden, mitt självförtroende låg på botten, ställde in roliga planer och hade varje dag ett minut-för-minut schema för att hinna med allt. sökte jobb, fick jobb. ändå hann jag få besök av evelina en helg, vi dansade - vad annars? och åt en väldans god lunch på pure hero innan hon begav sig hemåt igen.

 

23.3.2018

sen var alla uppgifter inlämnade, kurserna avslutades och det var pampasvecka och pampas nationaldag. jag befann mig i vasa redan från tisdagen. det var tungt och överlag en påfrestande vecka för mig. men så fint ändå att få se så många kända och saknade ansikten, och jag fick ju se bästaste albin live (spelar denna på repeat i skrivande stund).

Publicerad 27.03.2018 kl. 11:54

om februaritankar.

 

jag dricker mitt morgonkaffe med min favoritspotifylista på i bakgrunden. frukostbrickan ligger kvar i sängen med brödsmulor på. tänker att en månad har gått och att varannan dag har jag tänkt att jag vill skriva något här, men tiden har inte funnits. istället har jag formulerat texter i huvudet, skrivit ner några i mobilens anteckningar. jag har stressat på hög nivå. läst bok efter bok efter bok och försökt att klämma in annat än kurslitteratur, uppgift efter uppgift, ångestattack efter ångestattack och möte efter möte. känt att inte en sekund har jag haft över till något eget, för dom gånger jag gör något annat får jag dåligt samvete för "jag borde göra den där andra saken nu". ändå ser jag en del positiva saker här och där i mitt liv, på samma gång som så mycket är så dåligt just nu. eftersom att alla dessa tankar tillsammans skulle kunna bli en novell tror jag att jag tänker lista tankarna istället. för ni vet ju alla hur mycket jag gillar listor. varannan positiv och varannan negativ kör vi, för att jag själv ska se att allt inte bara är åt helvete. låta det goda väga upp det dåliga eller något sådant. det blir troligtvis en väldigt lång lista, en förvarning bara.

 

fotograf: Anna Betlehem
från när jag besökte helsingfors en januarihelg.

 

  • jag har nu yogat i en månad och jag mår så himla bra av det. det är en nybörjarkurs i ashtanga-yoga vid arbis jag börjat vid. det är krävande och inte vad jag förväntade mig i början, hade lite panik först men det börjar ta sig. har träningsvärk på ställen jag inte visste man kunde ha träningsvärk på, känner ett sådant lugn i mig själv efter varje timme och hur kroppen faktiskt börjar låsa upp sig.

 

  • fick veta att min psykolog vid studenthälsan bara är en kortvarig lösning. snart måste jag gå vidare till en psykolog hos kela, efter diverse andra saker man måste pricka av för att ens få göra detta, och dessa kela möten skulle kosta tjugo euro per gång och utföras två till tre gånger i veckan. vill jag lägga sextio euro i veckan på min psykiska hälsa? det är ett svårt beslut att ta för någon som inte ser värde i sig själv.

 

  • jag har nu ätit endast vegetariskt i en månad och det är så mycket enklare än vad jag trodde det skulle vara. jag mår bra av det och vegetarisk och vegansk mat är så himla gott och jag tror nog inte att jag någonsin kommer gå tillbaka till att äta kött igen.

 

  • det finns personer omkring mig som inte visar någon som helst respekt eller medkänsla för andra, de kan inte ta något som helst ansvar för sina handlingar. personerna har aktivt försökt utesluta mig, talar bakom ryggen och yttrar saker man borde förstå att hålla tyst om. jag har mått otroligt dåligt på grund av detta och försökt göra mitt bästa att alla ska känna sig trygga men nu har det gått för långt och jag klarar det inte längre. tidigare har jag totalt klippt liknande människor ur mitt liv men den här gången är det mera komplicerat och det går inte hur gärna jag än vill. situationen är just nu ganska allvarlig och jag vet inte vad som kommer hända efter det här, jag vet bara att jag inte längre kan ta ansvar för det och må dåligt av det. människorna måste själv växa upp och öppna ögonen, och jag hoppas för deras skull att dom gör det.

 

  • föreningsverksamheten har börjat och de nyinvalda är nu enligt lag officiellt nya styrelsen för humanistiska föreningen vid åbo akademi. min post är sekreterare och det är en hel del jobb men också en fin merit på cv:t och jag trivs verkligen. jag tycker verkligen om de andra styrelsemedlemmarna och jag ser framemot det här året med dem och hur vår vänskap utvecklas. också vad allt vi kommer få ordna och uppleva, redan nu i helgen ska jag upp till vasa och representera föreningen på årsfest. jag är lite nervös men det går säkert bra. ikväll blir det sitz med alla andra större föreningars styrelser och nästa vecka får vi visa upp vår egengjorda pulka på fastlaskiainen. kul kul kul!

 

  • min ångest har förvärrats. troligtvis en blandning av stressen, dåligt självförtroende och det redan nämnda dilemmat med dåliga personer. jag har nu i cirka två veckor gått på ångestdämpande medicin, jag tar dem vid behov men jag kan säga att det är väldigt ofta nu för tiden. det är ändå skönt att ha dem som säkerhet, så att jag klarar av livet trots ångesten.

 

  • jag har köpt en menskopp! inte hunnit testa den ännu men jag återkommer, känns skönt att tänka på alla pengar jag sparar på att inte köpa tamponger i alla fall.

 

  • med studiepsykologen har vi kommit fram till att min "scenskräck" verkar ligga i förväntningar jag själv och andra har på mig och är egentligen en skräck över hur folk ska se på mig och tänka om mig. ahapp.. så vad gör man nudå?

 

  • jag hade det trevligt med mamma då vi åkte ner till åbo i början av januari för att handla saker till lägenheten, packa upp och skruva upp hyllor. åt sushi, drack cider och så sov hon över. på grund av mitt hektiska schema blir det alltid uppskjutet när jag ska hinna hem, vilket är synd. just nu satsar vi på början av mars. idag fyller mamma förresten år! så grattis världens bästa mamma, jag uppskattar henne så mycket verkligen.

 

  • och vi avslutar med ännu mera positivt: det var najs helgen när jenny, tekla och eve bodde hos mig trots att det var trångt på min tjugosex kvadratmeter. helgen i helsingfors var också så skön. att få tänka på något helt annat och komma bort och hänga med en saknad veronika och få bo hos anna som visade mig huvudstadens fina sidor. bra att man ändå bor nära, för sex euro slapp jag tur-retur och det är bara en två timmars bussfärd. och nästa vecka ska jag till stockholm och hänga med oskar! det var meningen att vi skulle se lady gaga men hon ställde tyvärr in resten av sin turné på grund av sjukdom, men det stoppar ju inte oss från att ha en trevlig tid. jag vill också ge kärlek åt alla som stöttat mig den senaste tiden, alla kramar och fina ord och förståelse jag fått i det här "spektaklet". jag är så så glad att ha dessa människor i mitt liv, nya som gamla. tack. ni betyder så mycket.

Publicerad 07.02.2018 kl. 09:44

medmänsklighet.

 

long time no see. livet har varit hektiskt, som vanligt. men vet ni, det klarnar faktiskt. och på fredag får jag jullov och det kunde inte sitta mera fint med ledighet, lyxen över att bo hemma på landet och inte behöva tänka på ekonomi och städning och matlagning, att få umgås med familj vänner och kissemissarna, få fira jul kolla chrismukkah avsnitten från varje the o.c. säsong och äta gott, fira tjugo år på denna jord, fira ett nytt år och en ny start och då ska jag klippa av håret igen och flytta. japp, ni läste rätt. jag fann mig en etta i ett väldans mysigt och litet trähus. nära uni, nära allt, tyvärr väldigt väldigt dyr. men vi får se hur det går. det är i alla fall en stor lättnad att ha ett hem och tusen tack till alla ni fina som stöttat mig den här tiden när ångesten och stressen tagit över.

 

 

en liten morgongif på det. idag tänker jag inte ta av mig pyjamasbyxorna, inte ens om jag bestämmer mig för att spatsera iväg till butiken och köpa något gott. på schemat står storstädning av lägenheten och ska också försöka packa ner resten av mina grejer i flyttlådor - har inte så värst mycket kvar nu. skulle också gärna vilja läsa ut en eller två böcker idag. kolla serier, kanske en film. men det är väl bara önsketänkande att hinna med så mycket på en dag.

 

och den senaste tiden då? har druckit vin och mumsat sushi med min favorit lina, myst med klassen och utbytit secret santa klappar i form av pocketböcker, firat lilla jul hemma i kristinestad, haft finbesök i åbo och hoppat runt till hov1 som spelade på glöggrundan, upplevt mitt första spex och därav också skrattat så mycket att man fick ont i magen och nästan spottade rödvin i nacken på den framför, fikat med saknade vänner, upplevt min första årsfest (som jag var med och ordnade) och även min första silliz och det var väldans kul. allt det ovan nämnda alltså, allt var väldans kul.

 

och jo, jag tatuerade ju mig också, som ni kan se både ovan och nedan. fem timmar av ren och skär smärta, men ack så värt och ack så fin den blev och ack vilken duktig människa susanne remahl är (hon som designade och tatuerade). nu är min högra arm värd åtminstone sexhundra euro, fniss.

 

 

annars så har jag hängt mycket i vår klubblokal den senaste tiden, var jag nu också är med i rådet. och inte bara det, är också den nya sekreteraren för humanistiska föreningen under verksamhetsåret tvåtusenarton. sjukt. men kommer nog att bli ett väldans kul och givande år tror jag. och i torsdags hade vi #metoo och #dammenbrister demonstration på åbo torg, jag var med och ordnade och ack vad glad jag blev över hur många som dök upp. det finns hopp för mänskligheten alltså, så så mycket kärlek.

 

tyvärr har jag på samma gång fått uppleva så många stunder den senaste tiden då jag också tappat mitt hopp på mänskligheten. jag har fått lära mig saker, oftast den hårda vägen. hela den här hösten har varit en stor jävla ögonöppnare för mig. det finns människor som helt enkelt bara inte bryr sig om någonting annat än sig själva, allt dom gör och säger ska gynna dem själva. jag vet att jag själv alltid tänkt mig att sociala och pratglada människor också är väldigt trevliga, men hur trevliga är dom egentligen ifall den enda anledningen till att dom "älskar att prata och träffa nytt folk" är för att dom får prata mera om sig själva och stå i centrum. speciellt i dessa #metoo tider, det gäller inte bara internettroll utan folk runt omkring en, till och med vänner kan yttra så hemska åsikter så man vet inte vad man ska ta sig till. är det värt att ens längre kalla sådana människor för vänner? själv har jag varit feminist och samhällsaktivist och så vidare och så vidare i fem år, det är en självklarhet för mig. orättvisor ska inte godtas och nej, alla har inte rätt till sin åsikt om det är så att den åsikten kränker en annan individ. nazister ska inte få gå på våra gator. och när man är som mig så är det också svårt att förstå folk i samma ålder, vuxna och äldre människor då dom väljer att vara helt utan sympati, empati och medmänsklighet. men om dom inte bryr sig om andra, om mänskliga rättigheter, om samhället och andras känslor - varför skulle dom bry sig om just dig då? dessa människor skulle inte tveka en sekund att lämna dig bakom då det kommer till det. tack gode gud att man faktiskt får välja sina vänner och att det ändå finns så många goda människor att välja bland.

Publicerad 10.12.2017 kl. 12:06

bokmässa och ångest.

 

halå där. tänkte skriva hit lite strunt nu när jag egentligen borde göra vad som helst förutom just det. men ni vet när man är så stressad och har så mycket att göra så det slutar med att man bara ligger på sängen och stirrar i taket? det är jag i ett nötskal. speciellt då det gäller deadlines och tenter. annars går det bra att läsa åttio sidor inför en föreläsning men när man har tent på fredag kan jag inte ens förmå mig öppna boken. varför ska det vara såhär?? min ångest är lika stor nu som inför studentskrivningar, hur sjukt är inte det? så i väntan på att mina litteraturvänner ska komma hit för att sy fast halarmärken och dricka vin så tänkte jag då berätta om min visit till helsingfors och bokmässan förra veckan.

 

 

yes. jag träffade kaj korkea-aho. min one true love och förebild. det var så jäkla fint och jag rodnade och svamlade och skakade i händer och ben. detta hände egentligen ganska så fort efter att vi anlänt till helsingfors bokmässa. jag hade några timmar tidigare satt mig på bussen från åbo till huvudstaden var jag direkt mötte upp linda och vi tillsammans med hennes vänner begav oss till messukeskus. jag var besviken över att en så stor del av mässan gick på finska, jag skulle ha velat ha så mycket mera svenskt material. men det som fanns på svenska var snajsigt. jag var endast där den första kvällen men jag och linda lovade varann att nästa år ska vi vara där alla dagar, ha bättre koll på programschemat och skaffa oss biljetter så att vi också kan gå runt och smaka på vin under mat och vinmässan som hålls samtidigt.

 

 

så förutom att råka på kaj korkea-aho så samlade jag på mig en hel hop tidsskrifter som var litteraturvetenskapsvänliga. detta för att jag åkte till helsingfors med väldigt liten budget så det jag fick med mig hem var endast gratissaker (nästa år ska jag se till att ha mycket pengar över att spendera på böcker och kanske nån prenumeration av tidsskrift) och för att jag fått lära mig att vi inte kommer bli litteraturvetare om vi inte läser liknande tidsskrifter. såå, jag tog tag i det. kan inte säga att jag läst dem ännu men tröskeln är lägre när dom ligger på min byrå.

 

när jag fick nog av att spatsera runt bland alla montrar och se på vackra böcker jag inte hade råd med så satte jag mig på bussen till linnéas lya. där myste vi tills jag tog mig tillbaka in till stan för att dricka en elva och sjuttios lonkero på torni. fast fint var det ju, jag tar gärna en cigg där igen med utsikt över staden och med linda bredvid mig. vi satt där och diskuterade livet i flera timmar, så fint att ha dessa människor inget kallprat behövs med. jag är en lyckost vad gäller det faktiskt, i princip alla jag umgås med kan man diskutera politik och sex och feminism helt sådär bara. sådant älskar jag. nåväl, jag sov över hos linda och vi handlade frukost åt oss på morgonen innan jag skulle vidare till daniellas. tappade bort mig på vägen men till sist blev jag välkomnad in i världens finaste lya (var i tre tjejer bor och varav två jag känner). vi åt kladdkaka och drack te och timmarna susade förbi och plötsligt satt jag på bussen hem. men jag lovade alla att jag snart är tillbaka för en längre visit.

Publicerad 31.10.2017 kl. 16:20

"vem du än var, din död betydde en försening."

 

så hur går det? okej.. antar jag? jag pendlar av och an mellan lyckorus, stress och depression. lite tröttsamt är det ju, man vet aldrig hur dagen kommer bli. i tisdags så hade jag ett sådant flow, städade lägenheten, lagade mat och tvättade tre olika omgångar och plötsligt får jag för mig att "ikväll ska jag festa!". och jag var så jäkla taggad, jag bara sprudlade - och tio minuter innan jag skulle iväg satt jag på sängen och grät. sådant är livet just nu alltså, väldigt oförutsägbart (jag åkte ut ändå och natten var helt okej, inte värt krapulan dock. för hundrade gången inleder jag en vit vecka, månad, ett vitt liv). men jag hoppas på en stabil helg. det känns ändå stabilt nu efter morgonkaffet iklädd raggsockor och secondhandtröjan som ser ut att klia men inte kliar. jag har lägenheten för mig själv och det känns ensamt men jag tror det är bra. ingenting i kalendern förutom att läsa strindberg tills nästa veckas undervisning. så jag ska sätta mig ner och testa på min nya mindfulnessapp (som varit installerad sen våren men aldrig öppnats), jag ska bläddra i bibeln bland favoritverser och kanske till och med ta mig iväg på gudstjänst på söndag. finna mig en kyrklig plats här i åbo också. för det behöver jag, det vet jag. i och med att allt sattes på paus gjorde också min tro det, och det är så synd att det alltid ska bli så för mig. jag måste skärpa till mig på den fronten. men om två veckor har jag tid hos en hälsovårdare som sedan kommer skicka mig vidare till en psykolog. och i januari kommer jag inleda terapi för min scen/talskräck, som jag nyligen fått veta att jag har. det känns som att man ändå har livet under kontroll just nu.

 

men hörni. jag har vart en del i vasa, och det är alltid uppmuntrande. möhippa låg först på agendan. den inleddes vid sweet vaasa med mumma innan vi skickade iväg bruden på diverse utmaningar. vi skålade i bubbel på torget och hade det allmänt trevligt, jag kämpade med finskan och för att verka minst lika intellektuell som alla andra i gänget - som var allt från tio till trettio år äldre än mig.

 

 

och sen kom bröllop, som förresten var så väldans fint. min fina fina morbror och bästa vän har alltså gift sig, kan knappt tro det ännu. ville fälla tårar mest hela tiden, var så lycklig för hans skull.

 

 

jag har också varit på sitz där jag skrapade upp mina knän då vi försökte smyga ut under bordet för att lätta på blåsan. ledde till straffsnaps, inte så värt det heller alltså. jag har läst böcker, några dåliga och några jävligt bra (onda boken av kaj korkea-aho är ett måste för precis alla, bara läs den! rubriken kommer därifrån också). blivit roastad av vår kursledare, tydligen suger jag och måste öva på min stilnivå. och så har jag hängt med lina en hel del, för lina är bra och lina får mig att må bra. nedan satt vi på kanske åbos finaste pub bland klängväxter och diskuterade livet medan vi drack öl och vin. fint så, fin är hon.

 

 

så mycket mer fanns det inte på mitt hjärta idag. ville bara titta in och lämna ett avtryck, berätta att jag lever och sådär. när man går på universitet finns det inte så mycket extra tid över till skriverier på den här nivån, speciellt inte om man också tycker om att umgås med människor, kolla serier och läsa egen vald litteratur på egen tid. men det gör inte så mycket. jag kommer slänga in några små skriverier plockade ur min telefons anteckningar och ur mina häften, fylla i några listor för sådant tycker jag är kul, berätta om vardagen när jag hinner och kanske räkna upp mina favoritpodcasts (ifall någon tycker det är kul?). nästa vecka ska jag till helsingfors på bokmässa och för att fika med saknade människor, så det kanske jag också vill berätta om. vi kör på magkänsla helt enkelt. för det kan jag göra här, på min alldeles egna kreativa frizon och avlastningsplats! ack så jag gillar den ändå.

Publicerad 20.10.2017 kl. 11:24

"i believed that i wanted to be a poet, but deep down i just wanted to be a poem."

 

det har kliat i mina fingrar ett tag nu över att få skriva av mig här men jag har ärligt inte haft tid. men nu tar jag mig helt enkelt den tiden, även fast jag borde lägga den på annat.

jag har ännu inte hunnit berätta för er om mellanlandningen i österbotten, efter åland och innan åbo var jag bor nu. inte hunnit berätta om tårarna, flytten, vår fina lägenhet som ligger fem kilometer från stan, om hur det är att börja studera på universitet och om alla nya människor som nu är vardag. jag har inte hunnit berätta om kvällarna som det gick fel eller lunginflammationen som ledde till depressionen som kanske ändå legat på lur ett längre tag. inte hunnit berätta om chokladbollarna i kafeterian, om hur litteraturvetenskap är svårt men ack så rätt för mig. eller hur fartfyllda dessa första veckor varit, alla skratt men också all ångest. stressen som kan uppstå då en introvert och högkänslig person utsätts för så många nya intryck på samma gång.

 

 

och nu är det plötsligt höst och jag orkar inte heller berätta. jag känner att det finns viktigare saker att reflektera kring just nu och eftersom att jag flyttade min platform hit för att det skulle bli en frizon utan förväntningar och prestationsångest så får det bli så nu.

för jag hinner inte med. jag har redan slarvat med mina studier och jag försöker skärpa till mig men det är tungt. det blir stökigt och stökighet ger mig ångest. pappershögen jag inte hann sortera förräns i förrgår gav mig ångest. essän på engelska som ska lämnas in varje tisdag ger mig varje måndag ångest. alla kaféen och vrår jag inte hunnit utforska av den nya staden, mina skrivhäften jag inte hinner fylla och all skönlitteratur jag vill läsa men inte hinner läsa - det ger mig ångest. på samma gång har jag en sådan stor fomo. jag vill vara med på allt, vill inte missa någonting, vill inte hamna utanför. det har igen blivit orimligt och irrationellt hur illa vid jag tar när jag inte är medbjuden, när någon gör eller planerat något utan mig. det här är gammalt sen förr, sådant min hjärna påstår är viktigt. hur den präntar in att jag är jobbig och oönskad, "ingen orkar med dig, ingen vill vara med dig". samma ramsa varje gång jag är stressad, ännu värre om man också är deprimerad. jag är rädd för att faktiskt skriva ut den meningen för det känns som att det blir mera äkta då. och jag googlar och gör tester och funderar om det gör mig stark eller svag ifall jag söker hjälp, börjar gå hos en ny psykolog igen för säkert tionde gången i livet. jag vet jag behöver det på samma gång som jag tror jag vet att dom inte kommer säga mig något jag inte redan vet. förstår ni mitt dilemma? nä, knappast - men ändå.

 

 

så vad gör jag? jag klär mig i min favoritfärg, dricker kaffe och äter nötchoklad och kanelbullar och läser böcker så fort jag får chans. jag skrattar och försöker vara social. skickar ångestladdade meddelanden till en människa jag tror börjar få nog på mina ickevärldsliga problem. lägger ut dagar och tider när jag ska göra den och den uppgiften, läsa den och den texten för att komma igenom studierna. tvingar upp mig ur sängen och åker iväg på föreläsning fast min kropp skriker nej. blir jobbig, märker av det själv så fort orden lämnar min mun. hatar mig själv. städar. hatar åbo. saknar vasa. funderar på att hoppa av. städar lite till. funderar på mellanår. älskar åbo. funderar på att skaffa ett husdjur men undrar hur jag ska orka ta hand om ett sådant när jag inte orkar ta hand om mig själv. bestämmer mig för att sluta dricka i en månads tid och för att sluta röka även fast jag fuskar ibland. tvingar i mig vitamintillskott. drömmer tre mardrömmar per natt. drömmer en dröm var i jag är älskad och blir ledsen när jag vaknar. tänker att jag ska skaffa hjälp, snart.

men det blir bra. allt kommer bli bra. snart.

nästa helg ska jag gosa med vår katt och vistas i vasa. om en månad gifter sig min morbror. jag ska vara med och ordna humanistiska föreningens årsfest. om två månader har jag sex timmars tatueringstid bokad. och sen blir det jul och sen fyller jag tjugo och sen kommer nytt år och nya tag. så det kommer bli bra.

Publicerad 23.09.2017 kl. 12:57

 

en tjugo år gammal finlandssvensk tjej som lever livet i åbo var hon studerar litteraturvetenskap. gillar att dansa på bord, sörpla kaffe, kattmys, lakrits, skrattgropar och doften av böcker. och jo förresten, namnet var natalie. välkommen hit.

 

Follow