bloggen har flyttat!


som vissa av er kanske redan vet så kommer ratata, alltså platformen jag skriver och du läser på, stänga ner den sextonde september. jag funderade ett tag kring vad jag ska göra med bloggen till näst, att börja om på ny platform kändes tungt och det kändes också fel att fortsätta skriva på min gamla blogg. jag insåg att jag knappt skriver något ändå men att jag inte ville sluta helt med bloggandet SÅ jag gjorde en tumblr.

jag kommer någon gång nu som du publicera texter där men mestadels blir det en plats vart jag slänger bilder från mitt liv - därför kommer jag tyvärr inte heller koppla den till bloglovin för ingen orkar få hundra notiser när jag laddar upp alla bilder från de senaste veckorna på samma gång. så från och med nu (eller rättare sagt från och med en månad sen) hittar ni mig på natskoliisa.tumblr.com - följ mig ni som har tumblr, bokmärka eller så hittar ni mig förstås också på instagram (här). i framtiden kanske jag hittar tillbaka till old school bloggandet, men för stunden känns det här lättast för mig.

kram ♡

05.08.2019 kl. 20:12

mårran.


är på fest. folk säger att jag är så ung, ännu så ung, så liten och jag blir irriterad. jo fan, det är jag, och jag är mycket väl medveten om det men ändå inte. pratar skrivande ute på en balkong i flera timmar medan jag dricker min vodka och iste blandning, sådant som bara unga dricker, tydligen. jag vet inte vad jag vill, blir lätt arg, köper saker jag vet jag inte kommer tycka om bara för att testa – det kanske jag gör för att jag är ung, men att dricka iste med vodka i gör jag av andra anledningar. inte skriver jag ju heller, men nu kanske jag gör efter diskussionen på balkongen. snart. måste väl bara våga. kanske när jag inte är så ung mera.
 

vaknar upp till fulla och glada människor på film som ropar ”suomi” i äkta nationalistisk anda, en bild på någon som hamnat in på sjukhus och mårran (eller mörkö) i olika format – vilket jag förstås inte förstod någonting av. dricker kaffet som mamma kokat, läser lite jonas hassen khemiri, gör en halloumistroganoff som blev väldans god och som jag hoppas ska smaka för köttätarna i familjen. äter glass medan jag tittar på mediokra men lättssamma serier, avsnitt efter avsnitt. är ganska oberörd av hockeyhysterin egentligen, tänker mera på eu-valet och tänker fortsätta vara sån. men vem är jag att döma de som bryr sig, de som älskar sitt land och gemenskapen? tänker ta en promenad och sedan gosa med kattungar hos min moster. ska packa min väska och fortsätta vidare, upp i österbotten, imorgon. vänner ska få kramar, d-vitaminer ska inhandlas, studenter ska firas, skumpa ska drickas och jag ska njuta av vasas parker och uteserveringar. har inte varit i österbotten på två månader, men det känns bra.

 


det gick inte som planerat med sommaren, det gick på annat sätt istället och helt okej sätt de med tror jag. jag tror att det kommer bli en bra sommar, och när den är över ska kandi börja skrivas. jag och kandi är ord som inte går ihop för mig, kan inte tänka mig att jag skulle sitta med en klar kandi den här tiden nästa år. men så är planen, och vi kan ju hoppas, och om det inte blir så är det okej det med.

27.05.2019 kl. 14:39

snäckskal.

 

jag känner ilska, utmattning. det ekar i mig, jag är som ett tomt skal. det här är nu fjärde dagen som jag känner mig sjuk: jag har sovit så många timmar, overklighetskänslorna är ständigt där och min mage tar ont i omgångar. jag får kväljningar men ingenting kommer någonsin upp, troligtvis för att det inte finns något där inne. min kalender är full av möten och trevligheter men idag kryssar jag över flera av dem. jag känner mig ännu mera matt, vill ju inte missa saker men orkar verkligen inte. funderar om jag bara inbillar mig, kanske jag bara är nere och måste komma ut. kanske det är stressen som gett mig utslag och magont och huvudvärk. när jag tänker efter, det känns precis som när jag var deprimerad ju! fast med mera känslor. kanske jag inte egentligen är sjuk - för vi vet ju alla att det är mera befogat att vara fysiskt sjuk än psykiskt. att faktiskt inte veta gör allting värre, har jag helt tappat vettet?

i en vecka har jag nu haft en diagnos som jag visste att jag skulle få på samma gång som jag var ganska säker på att jag bara ännu en gång hittat på att jag har någonting jag inte har. och jag borde ha blivit lite glad, lättad åtminstone, då jag så länge gått och väntat på den här psykiatertiden. istället kände jag mig tom. jag har varit upp och ner. inte orkat, flippat ur på folk, haft ångest, varit irriterad, varit arg. går in på p3nyheter på instagram och scrollar igenom kommentarsfälten (rekommenderas ej om du är känslig), plågar mig själv för jag vet att jag varje gång tappar min tro på mänskligheten. jag vet inte varför jag går in där, vid det här laget vet jag exakt vilka inlägg som väcker reaktioner. jag sätter på låtar som jag vet kommer skaka om mig på ett obehagligt sätt. jag matar min klimatångest, läser texter om beteende och attityder vad gäller flygning. jag vet att det är dåligt ställt med allt, ändå matar jag mig med undersökningar, texter och statistik - nättroll som skriver att det inte finns något riktigt hot mot miljön. går sönder lite för varje ord, varje melodi.


bildkälla

 

jag är så trött på att inte känna annat än obehag och ont i kroppen och sinnet. jag är så trött på allt, så matt, så tom. jag vill ta en paus från allt. radera instagram och andra sociala medier som skulle kunna påverka mig negativt. ta ett mellanår, flytta till sverige eller australien. jobba på ett mysigt och klimatsmart café. bo i en stuga vid vatten. en stuga med secondhandmöbler, böcker som lästs av många innan, trasmattor, kakelugn och spetsgardiner. kanske en liten terass, eller en hängmatta. varje kväll kokar jag te och varje morgon kaffe att dricka medan jag läser bok i stearinljuslågan. en liten katt som spinnande somnar vid ens bara fötter. köpa grönsaker och frukt på en marknad, göra egen mat från scratch varje dag. promenera till jobbet och inte längta tills dagen är över, utan faktiskt genuint gilla stämningen där och ens arbetskamrater. faktiskt så är dom ju dina goda vänner, inte bara arbetskamrater. lönen räcker bra till för hyra och mat, jag sparar inte till någonting utan lever i nuet - kan sätta pengarna på fina ting, upplevelser och resor.

bara helt enkelt inte göra någonting alls på ett år, bara andas ut. jag vill inte ha ansvar, deadlines, stress, ångest. jag vill för en gångs skull leva i nuet. jag vill bara leva. och jag undrar, varför kan inte jag leva det liv jag har just nu? hur kan inte jag när alla andra kan?

06.03.2019 kl. 14:13

en jullista.


pepparkakor eller lussebullar?
pepparkakor, utan tvekan


glögg eller julmust?

julmust, igen utan tvekan


ge eller få?

bryr mig inte egentligen så mycket längre. jag köper bara en present vid jul och den är till secret santa som vi har med mammas sida av släkten. satsar hellre och köper då folk fyller år. om jag ska få nåt ska det gärna få vara genomtänkt, så inte någon har konsumerat något onödigt krimskrams jag inte kommer använda bara för sakens skull


favoritjulfilm?

vet faktiskt inte. vill alltid se första harry potter filmen och alla chrismukkah avsnitten från the o.c. i juletider. stäm mig


favoritjulkalender?

igen så vet jag inte haha. men jag har alltid tänkt att det säkert är höjdarna eller pelle svanslös



favoritjullåt?

det enda jag lyssnar på frivilligt är det här julalbumet av she & him, det är fantastiskt. deras andra, nyare julskiva är också bra


favoritjuldoft?

kardemumma


när är det dags att pynta?

har inte pyntat något själv i år men känns helt vettigt att man ska få börja pynta runt lilla jul / när december börjar


när öppnar man presenter på julafton?

efter maten och under kalle ankas jul


vad är bäst med julen?

maten och att få vara med människor man gillar


det sämsta med julen?

så så mycket men alla förväntningar och stressen och pressen antar jag. har väldigt många dåliga minnen från juletider och december överlag, till exempel förra året var traumatiskt för mig på många sätt. men man gör sitt bästa och förhoppningsvis får man njuta ens lite


bildkällor

vad ska du göra på julafton?

vet faktiskt inte. äta gott och vara med min familj hoppas jag
 

nyår då?

har inget svar på den frågan heller, haha. men dricka skumpa och vara med vänner i alla fall, antingen i kristinestad eller vasa antagligen


tror du att det blir det en snöig jul?

vet inte och bryr mig inte. vilken positiv lista det här blev haha :-)

20.12.2018 kl. 08:06

vatten.

 

jag tycker inte om att duscha. jag tycker inte om att mitt hår blir blött, hur det klistrar sig mot nacke och kinder. och det tar så himla länge innan det torkar, någon hårfön har jag inte heller. och kylan då man stänger av det varma vattnet. hatar den. intensivt. jag försöker alltid vara snabb i duschen men ibland, någon gång när livet och kroppen känns tung som sten - då sätter jag mig under det varma vattnet. barndomsminnen väcks till liv. jag kommer ihåg den exakta känslan, nostalgin rinner tillsammans med vattnet nerför kroppen. då jag var liten och stod under det varma rinnande vattnet många minuter, någon timma kanske - då ropade pappa men jag inte ville gå ut, ville inte lämna värmen och säkerheten. jag älskade att duscha, att bara stå där. jag älskade vattnet. jag dök, simmade långt, simmade snabbt, hoppade från höga hopptorn, låtsades att jag var en sjöjungfru. vattnet var mitt hem. men någon gång vände det. idag behövde jag det dock. bara sitta där under det rinnande vattnet, hoppades att det skulle få ångesten att också rinna av mig. jag kunde inte tåla tystnaden så lyssnade på musik som inte var alltför tärande på mitt sköra sinne. försökte tvätta av mig skammen, mina misslyckanden, hatet, yrseln och allt. tvätta bort mig själv. ville rinna ner i avloppet tillsammans med vattnet.

 

jag betraktade hur dropparna samlades på mina lår. bildade mönster. det såg ut som bränd, ärrad hud som av genomskinliga kristaller var gjorda. på kvällen ser man inte hur smutsigt vattnet i aura å är. då speglas bara lamporna på ytan och allt är vackert. kanske jag kan vara som aura å också. men egentligen vill jag vara den där som alltid doppar sig, med fin simdräkt eller mitt i natten naken springades ner för stranden till det kalla vattnet. men jag är ju inte den. jag är den som sitter och ser på, doppar fötterna och tänker "nej, aldrig".

 

vad gör jag egentligen. helvete. december är alltid en svår månad, en kall en, mörk, trött en. full av besvikelse. jag ligger efter, tappar fokus, gör dåliga val, undviker, isolerar mig. vill inte gå ut, vill inte visa upp mig. skäms för mycket, förtjänar inte saker, förtjänar inte människor. det finns så många underbara, vettiga, smarta, roliga och hårt arbetande människor i mitt liv - men jag är inte dem, de står där borta och jag här. jag kommer aldrig kunna prestera på samma nivå som dem. låt det bara rinna av dig, rinna av dig som vatten. istället absorberar jag det, gör det till en del av mig själv. varje litet felsteg, varje litet misslyckande, varje fel blick, ord och ton riktad till mig. dem alla blir jag.

 

jag är alltid uttorkad. det säger mamma femtio procent av gångerna jag öser min hypokondri över henne. jag försöker dricka vatten, men jag dricker inte nära på så mycket som jag behöver. tycker inte om att dricka vatten. undrar om det ens hjälper så mycket. kan det månne kompenseras med allt det andra min kropp absorberat, allt det jag inte kan låta rinna av mig?

 

bildkälla

09.12.2018 kl. 20:39

jag tänkte.

 

jag tänkte egentligen skriva det här inlägget igår, för många veckor sen. jag tänkte egentligen posta bilder från tiden som gått, men tänkte att äh, ni följer mig säkert ändå alla på instagram och har därför redan sett dem. jag tänkte ta genusvetenskap som biämne, men ändrade mig plötsligt och tänker nu ta hållbar utveckling. jag tänkte gå till stan och köpa strumpor och stickatröjor, men kom hem med limsa och billiga kläder gjorda i dåliga arbetsförhållanden någonstans - sex tröjor för sextio euro. jag tänkte läsa massa böcker den här hösten, jag tänkte göra massa saker den här hösten - men nu är hösten över och jag har fortfarande hälften kvar av boken jag började med i slutet av sommaren. jag tänkte ta tag i den där läskursen jag anmält mig till, jag tänkte det för flera månader sen, men har ännu inte läst en endaste rad. jag tänkte åka till vasa och festa, men gjorde det inte på grund av anledningar jag tänker att jag inte ska tänka på mera.

 

 

jag tänker väldigt mycket. på saker jag gjort, saker jag inte gjort och saker jag borde göra. jag tänker på vilka evenemang jag ska gå på och vilka jag inte ska gå på, jag övertänker eller så tänker jag mig inte alls för. det är jobbigt. såklart. det är väl därför jag går i terapi nu, och som tur är så är den gratis. en gång i veckan, fyrtiofem minuter bara ägnade på mig där jag får övertänka hur mycket jag vill, klaga och prata om mig själv tills jag får nog av att klaga och prata om mig själv.

 

av nån anledning är den här hösten riktigt tung, av anledningar jag inte vill tänka på. jag finner inte ro och jag finner inte tid till att ta tag i studierna. men jag lever, jag andas och jag är lycklig nu som då. jag är lycklig då jag sitter i litteraturvetarnas rum och försöker få saker gjorda som man aldrig får gjorda. inga diskussioner kommer likna dem som pågår där. jag är lycklig då jag tänker på julen, på min tjugoettårsdag som ska firas i vasa, på nyår som jag ännu inte vet var det ska firas. jag springer på möten men också på festligheter. plättfester, kräftskivor, sitzar, wappmiddagar. jag var på kryssning med några av de bästa jag vet och där träffade jag en trubadur från manchester och jag kämpade på med min engelska tills vi igen var i land - han lämnade kvar och det var ett stelt adjö. jag yogar ännu varje måndag och jag känner mig aldrig så bra som påvägen hem därifrån. jag har läst upp texter jag skrivit i gymnasiet, trott att hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen av nervositet. och jag gick på helsingfors bokmässa, precis som jag sa jag ville.

 

så jo, jag lever och jag lever väl ganska bra ändå.

31.10.2018 kl. 11:27

en höstlista.

 

jag har nu överlevt i tre månader och vill få bloggen back on track. skriva om livet, vardagen, posta egna bilder och inspirerande bilder och romantisera lite. det är ju höst nu och det är alltid så mysigt, jag blir mysig och varm i själen och jag vill göra mysiga ting. tänkte därför mjukstarta med en höstlista. höstlistor är något av en tradition för mig, förutom förra hösten när jag av någon anledning hoppade över det. men nu så: här är en lista med saker jag ska göra och vill göra hösten tvåtusenarton.

 

 

  • promenader. massvis med sådana. jag ska lyssna på den här listan, podcasts, fota, andas in den krispiga luften och njuta av krispiga löv under fötterna. jag vill upptäcka nya gator i åbo och längs med aura å tänker jag mig att det är himla fint när löven ändrar färg

 

  • baka. saker med äppel och kanel helst. jag vill testa göra min egna äppelsylt och i år hoppas jag mina kanelbullar blir lite bättre än förra årets

 

  • fika. både hemma med ljus tända, en kopp te i handen och netflix på men också på något café som ännu har uteserveringen öppen. vill sitta där med varma kläder och antingen läsa bok eller dricka kaffe medan man diskuterar värdsligheter med en fin vän

 

 

  • gå på loppis och vinylmässor. jag vill besöka alla loppis jag ännu inte hittat till i åbo men också alla dessa vinylaffärer jag sett här och där men aldrig gått in i. har hört att det brukar hållas en vinylmässa på hösten i åbo så ska hålla utkik för när den är och sen bläddra bland skivor tills fingrarna blöder och jag förhoppningsvis kommer hem med en kent eller the smiths skiva. och jag vill köpa alltför stora stickade tröjor som någon gammal gubbe gått omkring i innan mig

 

  • skriva och läsa. jag har kommit av mig med dom båda men nu ska jag skärpa mig. jag har ännu tre böcker kvar av dem jag skulle läsa under sommaren och mina anteckningsblock ligger väl dammiga någonstans

 

  • fortsätta drömma om att skaffa katt och nästan göra det också. eller trakassera katter på gatan och tvångsmysa med doris och solveig hemma i kristinestad

 

bildkällor finns här.

 

  • gå på helsingfors bokmässa (hoppas jag). annars har jag en del festligheter inbokade både denna vecka och nästa. jag ska på några sitzar fast jag inte gillar att sitza, jag ska på kryssning, plättfest, årsfest, teater och poesikvällar. förhoppningsvis besöka vasa något också

 

  • yoga varje måndag. jag hade turen att få reservplatsen på en hatha yoga kurs vid arbis och jag trivs så mycket bättre med den här yogan än ashtangan jag testade på i våras

 

  • och det viktigaste: komma igång med studierna ordentligt igen. det går lite trögt nu i början men vi hoppas på det bästa

 

27.09.2018 kl. 13:19

hem.

 

ett hem. enligt ordbok är ett hem en plats. men under min livstid har hem varit många olika platser, människor men även en känsla. jag tror att man kan åka vart som helst i världen, till ett ställe man aldrig varit till, och det kan plötsligt kännas som hemma. är inte känslan viktigare då än själva platsen, är det inte känslan som definierar ordet hem mer än platsen då? jag har länge, länge varit kluven till ordet hem.

 

hem för mig har varit kristinestad, min barndomsstad. hem har varit vasa, vart jag flyttade som sextonåring och frigjorde mig själv. hem har varit i famnen på gamla pojkvänner eller i deras pojkrum hemma hos föräldrarna. hem har varit i sällskap av människor som fått mig att må bra. hem har varit på vänners soffor och golv. hem har varit vid havet. för mig blev allt lättare när jag släppte alla krav kring vad ett hem ska vara, accepterade det som en känsla och något som du väljer själv. när en man håller kär lämnar efter sig fler och fler av sina egodelar i din lägenhet, när du köper hem mjölk fast du inte själv dricker mjölk, när du kopierar upp en extranyckel till honom, när han plötsligt råkar säga att han kommer hem snart men inte menar hemhem - utan hem till dig. eller barer med dansgolv som du tagit oändligt med klibbiga steg över. du vet vilka drinkar som går att beställas fast de inte är uppskrivna, vilka låtar som alltid spelas, vem du kan förväntas möta där, att vid en tidpunkt på natten tar pappershanddukarna på toan plötsligt slut. alltid. hem kan vara en matbutik var du inte behöver leta efter någonting för du vet var allt har sin plats. hem kan vara i en berättelse, en favoritbok du läser om och om igen. ett hem kan också ha varit ett ställe du inte vill acceptera som ditt hem, ett ställe du hatar ända in i benmärgen. det har jag gjort, en gång i tiden. men jag tror jag släppt det nu, den här sommaren.

 

nu är hemma här, i åbo, i min lägenhet, i min säng bland mina egenvalda ikealakan. men jag har inte varit hemma på länge. jag besökte åbo en gång under sommaren, för en och en halv månad sen. stöpslarna har varit urdragna, och hälften av min garderob och alla mina växter har bott i kristinestad hos mina föräldrar, med mig. men igår tog jag och mamma mitt pick och pack och började köra ner till åbo. jag hade längtat efter att komma hem. hade längtat efter min egna säng, efter doften, efter tystnad, efter rutiner. och efter storstaden, där jag kan vara självständig, där allt lever. gå vart jag vill när som helst. inte bli så himla påmind om att jag är den enda utan körkort, att jag inte slipper för att köpa choklad när som helst eftersom att närmaste affär ligger sex kilometer bort och man går inte sex kilometer för choklad bara sådär. alternativen. inte alltid samma ställe man sitter och dricker på, samma ställe man äter på. men. trots att jag längtat så kunde man igår på morgonen, några timmar innan avfärd, inte se några tecken på att jag var påväg att flytta hem. jag stresspackade, kände mig ostadig, hur gick tre månader så snabbt? väl i åbo drömmer jag om mina arbetskollegor från sommaren, kollar mig yrvaket runt om i rummet och sängen efter våra katter solveig och doris för jag var så säker att jag hörde nåt, kände nån stryka sig mot min fot. men så kommer jag ihåg, de bor ju inte här. sitter på toaletten och tänker att såhär tyst var det aldrig i mina föräldrars hus. saknar nästan ljudet, människorna, katterna, rörelse och liv runtomkring. här finns ingen kaffe färdigkokad på morgonen, det måste jag koka själv med pulvret som säkert tappat smak då det stått ensam och orörd i en burk under sommaren. inte ens dofterna känns bekanta, inte ens sängen känns som min egen. när jag lade nyckeln i dörren till lägenheten var jag nästan säker på att den inte skulle gå att öppna, att jag inbillat mig att det här var min lägenhet. eller att jag skulle se andra människor leva sitt liv där inne. det kändes inte som mitt, känns inte som mitt. det är som att jag inkräktat hos främlingar.

 

jag undrar när jag gick över gränsen till att mina föräldrars hus i kristinestad skulle kännas mer hemma än min egen lägenhet med mina egna saker i åbo. jag undrar när jag kommer gå tillbaka över gränsen, hur länge det tar tills det här stället känns hemma igen. när dofterna, lugnet, tystnaden, rutinerna och självständigheten är min att äga igen. när mitt hem är mitt hem igen.

24.08.2018 kl. 08:45

lösryckta julitankar om nuet och framtiden, om små samhällen och att växa upp.

 

äter min frukost på terassen mest varje morgon, så länge inte katterna lämnat kadaver där. en dag låg en halv harunge där, tassen en bit längre bort. undrar hur något så sött och litet kan ta livet av något annat så sött och litet. mamma, lillelillebror och jag vägrar flytta på högen flugorna frossar i, så det blir mittenbarnet som får ta spaden och flytta bort det döda.

 

har tänkt ett tag att jag så gärna vill ha en morgonrock att dra på mig direkt jag vaknar på morgonen, att koka kaffe i på morgonen och att koka te i på kvällarna innan jag går och lägger mig. det känns vuxet med morgonrockar på något sätt. i början av sommaren frågade mamma om jag vill ha hennes gamla, den är naturvit och mjuk. självklart ville jag ha den, och jag försökte tänka efter om jag någon gång sagt till henne att jag skulle vilja ha en morgonrock men kommer inte ihåg. nu hänger den i rummet som är mitt över sommaren, jag har inte använt den ännu.

 

planerar in amsterdamresor. kanske jag skulle få in london på samma gång. undrar om jag det här året kommer klara av att ta den där kursen i finska jag hoppade av, om jag kommer orka lägga i ansökan om utbytesstudier tills nästa skolår. försöker på samma gång att inte tänka för långt fram, en dag i taget ska vara mitt mantra. kvällsskift idag och imorgon och sedan kommer evelina hit och vi kör tillsammans upp till vasa på fredag. jag ska umgås med fina människor, ladda ner instagram igen och fira med dans på favoritbaren. vi börjar där, resten kommer sen.

 

folk som inte lyssnar stör mig. såna som inte vill lyssna, inte vill ta till sig och ändra åsikt. men jag vet att jag också är en sådan och jag försvarar mig med att mina åsikter är dem goda och rätta och att jag självklart inte tänker ta till mig och förstå rasistiska åsikter medan jag förväntar mig att andra ska ta till sig mina antirasistiska åsikter. då har jag börjat tänka att de kanske tänker precis som jag, att det är deras åsikter som är dom goda och rätta. jag försöker vara förstående, men vet inte om jag kan ännu. jag blir så arg och vill ibland tänka att världen är så svart och vit, att det är vi mot dom andra. dom goda mot de onda. vänster mot högern. men det är inte så simpelt, eller hur?

 

jag får låna mammas nya cykel över sommaren för att slippa till arbetet, sex kilometer dit och sex kilometer hem. men sitsen är så otroligt obekväm, den ger mig blåmärken på röven. och jag kan aldrig bestämma mig för om treans växel eller fyrans är bättre.

 

i mitt skåp finns en mörkblå denimkjol med kopparfärgade knappar. minns inte när jag köpte den men jag älskar den. den har dock inte passat mig på ett tag nu, just nu går den inte alls att använda. jag vet att jag borde sälja den precis som med dom andra kläderna som inte passar mig längre, men en liten del av mig vill fortsätta gömma den längst bak i skåpet och tänker att den får vara där tills jag passar in i den igen. jag hatar den lite för det. hatar mig själv för det.

 

brist på kommunikation. det har småstäder. det är ingen självklarhet att du ska hitta någon som vill ta en kaffe när du behöver umgänge. inga meddelanden så som ”vem kommer ut ikväll? det är förfest hos oss” eller ”vi sitter vid vattnet och dricker skumppa, kom med senare om du känner för det”. jag behöver sådant. det finns inget härligare än den där säkerheten att det finns människor att umgås med. spontaniteten. meddelandena som bjuder in men inte tvingar, inte planerar - du får välja själv. småstäder har tydligen inte avocadon i alla matbutiker heller. sinnesjukt.

 


sommaren 2001, med kusin på villan

 

att bli vuxen asså. för mig är det att uppskatta naturens närvaro, att få komma bort lite. en måndag och en natt i en stuga, få se hur simpelt man faktiskt kan leva, följa stigar till toaletten och längs med dem växer blåbär och ljung och över dem vandrar myror. luften känns ren och behaglig, jag låter fötterna sprattla i vattnet medan jag röker min morgontobak på bryggan. att bli vuxen, det handlar också om att släppa hatet till staden jag växt upp i. jag känner hur obehaget långsamt släppt den här sommaren. jag tror det handlar om att skilja på det som faktiskt inte hör ihop. staden är fin även om inte samhället är det, människor är fina även om inte alla är det. jag väljer själv vad jag vill ta del av, och jag uppskattar det. också att få jobba på ett av de finare ställena i kristinestad hjälper, att varje dag jobba med utsikt över vattnet. och mina arbetskamrater, som jag börjat tycka om och trivas med så väl. och det viktigaste, jag vet att det inte är förevigt. det här är mitt hem men inte på samma sätt mera, staden kommer alltid vara tillfällig utan att jag ska behöva skämmas för att säga jag växte upp i den.

 

när jag var yngre förstod jag aldrig det här med att åka bort bara en liten bit, hyra en stuga, en kort roadtrip. jag tänkte att det var allt eller inget, mallorca eller så stannar man hemma. vad ska vi göra där då? inget? jaha, då vill jag inte komma med. idag ångrar jag alla helger jag inte åkte med till sommarstugan. idag har vi inte kvar den längre, men jag längtar efter kvällar vid vattnet, myggor man stör sig på och vattenkanistrarna som ska bäras upp för trappan. för nu förstår jag det här med att komma bort ett par dagar, fast man inte gör något speciellt, bara ett litet miljöombyte. jag tänker att jag inte ska tacka nej igen till att få komma bort lite.

 

när jag ligger i sängen lägger jag plötsligt märke till min reflektion i mobilskärmen. möter min egen blick men tänker att det här var blicken du mötte så många morgnar. hur många egentligen? jag kommer ihåg den första, men sen? var det trehundra gånger vi vaknade upp bredvid varann? sexhundra? flera? hur många gånger mötte vi varandras sömndruckna ögon på dessa fyra år? jag kommer alltid komma ihåg ditt lugna ansikte när du sov, vet hur dina andetag i sömnen låter, hur du alltid svarade mig fastän du sov men ändå aldrig märkte när jag pillade på dig, när jag räknade dina leverfläckar. det går fyra stycken som en måne längs med ditt ena öga och ögonbryn. du tog många bilder och videor på mig när jag sov, har du kvar dem, undrar jag? eller kommer du ihåg lika väl som mig utan bilder? är bilden av en sovande natalie fastetsad på din hornhinna också, precis som bilden av dig är fastetsad på min? vet du vad jag gjort och kommer du någonsin förlåta mig?

 

men, du ville ju aldrig hålla min hand.

25.07.2018 kl. 09:54

ratatas sommarlista tvåtusenarton.

 

vilka tre saker börjar du tänka på när du hör ordet ”sommar”?

barfötter, festivaler, saltvattendoft



kommer du jobba i sommar eller ha semester?
jobba. kommer balansera tallrikar, tvinga fram leenden till otrevliga kunder och försöka hälla upp öl efter öl utan att det skummar över. men semester i sinne och kropp hoppas jag på

 



 

vad gör du helst en ledig kväll?
sitter på en uteservering eller brygga med mysigt folk/mysig människa, kedjeröker och dricker vin



vad är enligt dig, den ultimata sommarmaten?

potatissallad, grillad majs och halloumi, äppelcider och jordgubbar doppade i smältad vitchoklad

 

 

vad är ditt favorit ställe att vara på under sommaren?
där värmen och havet och människorna är. på en balkong kanske. eller på en festival



hur skulle den perfekta sommardagen se ut för dig?
vaknar tidigt men inte till alarm, kokar kaffe och äter en avocadomacka därute medan jag läser bok innan en gör undan ärenden och dylikt. mot kvällen träffar en upp vänner, sätter sig någonstans, någon spelar indierock från en medtagbar högtalare och en skrattar och myggorna håller sig undan och en dricker cider tills man blir lullig. sedan går en hem i tidig sommarnatt

 

bildkällor finns här.
 

ett fint sommarminne?

skulle säga att förra sommaren är som ett enda stort underbart sommarminne, är nästan säker att jag aldrig kommer ha en så bra sommar igen



finns det någon låt du förknippar med sommaren?

så så många! men de första som kommer till minnet är ulrik munther – ditt andetag, avicii – wake me up och summer heart – thinkin of u

10.06.2018 kl. 13:59

"du borde låta mig va, så ska jag låta dig bli. vill inte att du ska va min, jag vill att du ska va din."


en essä om symbolik i joseph conrads mörkrets hjärta, utprintad och inlämnad, vågade inte läsa igenom den. en årsfest. mattor, jackor och filtar att sitta på i parker. har du någon korköppnare? ja, alltid. jag drog ut strömkablarna ur väggen, drog upp gardinerna och drog med tvång fast dragkedjan på väskan. nu bor jag tillfälligt i gammalt men nytt hem. ska tillbaka till min stad om en vecka, men bara för två nätter.

 

du vet att du bor i en småstad då du måste leta i flera butiker innan du äntligen hittar hummus. då tanten i kassan tittar förvirrat och säger "hummus?" på ett sätt som att hon lika gärna skulle ha uttalat frågetecknet. det är tydligen varmare i norden nu än i resten av europa. min äldsta lillebror är tonåring, man kan inte nå honom. vet inte vad han gör och vad som pågår i hans liv. tänker på hur mitt eget liv var i den åldern och hur jag mådde. min yngsta lillebror är fyra och i trotsåldern. han häller ut sin läsk och skyller på någon som står en meter bort, han trampar ner mammas blomrabatter. mamma som lämnar på kaffekokarn åt mig då hon åkt till jobbet, bara att hälla upp, det gillar jag. mamma som sökte igenom hela stans affärer efter rätt dammsugarpåsar och till sist gav upp, köpte en ny dammsugare vars påsar är lättare att hitta. så kan man också göra, det är också en lösning.

 

13 maj kl. 12:45.
efter att ha spenderat en helg i vasa, innan jag lämnade.

 

mina skulderblad värker från boxningen igår. jag gillade det inte först, det kändes så aggressivt. en halvtimme senare och jag tänkte att det här skulle man kunna göra om. ett bra sätt att göra sig av med inre ilska. besvikelse. har haft så mycket besvikelse inom mig senast tiden, mest gentemot andra kanske. en sådan jobbig känsla, man blir så tafatt och maktlös. människor som inte stöttat när de borde ha gjort, människor som sårat. hjärtat mitt har brustit ett par gånger. konstigt stelt mellan oss är det. om vi ens längre är, jag antar att vi var. vi är förflutet, passerat, dåtid.


att vara på en fest där människor med idealkroppar inte pratar annat än utseende, ytliga ting, hälsa, hets och kroppar är nästan lika hemskt som att vara på en fest med ett bordssällskap du inte känner och som inte heller bjuder in till diskussion. att se folk sätta händerna på patta maggar, svänga sidan till i spegeln och säga "usch va fet jag ser ut i domhär byxorna" medan du själv sitter där med fett hängandes utanför byxlinningen. "nej, men du är ju jättesmal! åh, du ser så smal ut i den klänningen!", men ingen säger till dig att du är smal. det är bara smala människor som får kalla sig själva feta, bara smala människor som säger till andra smala människor hur smala de är. du sitter tyst hela jävla kvällen och ingen märker det.

 

men jag kände av de första sommarnätterna. försökte dansa och le, försökte att inte tänka. rökte två paket cigaretter under två dagar. fick mitt första myggbett. tittar på new girl och bonusfamiljen, lättsamma serier som inte ger mig hjärtklapp. behövde en stor förändring och färgade håret brunt, har alltid vetat att brunt är min färg. det är mörkare nu än vad jag hade tänkt, jag vet det är för att det kommer blekas under sommaren men i vissa ljus ser det svart ut och det ger mig ångest. jag har en pannlugg, det är ovant med hår i ansiktet hela tiden. hoppar över ett hjärtslag varje gång jag går förbi en spegel. längtar efter då jag vant mig, då jag tycker det är skitsnyggt. jag undrar ibland att om håret inte var dött, om man hade känsel i det - skulle människan ändå klippa i det, färga och tortera det trots smärtan? bara för att vara fin, så att säga.

17.05.2018 kl. 11:09

provsmakar livets heroin.

 

maj. äntligen. jag vaknar av fågelkvitter, så många olika som jag av vissa inte ens hört förut. jag lever för det här. solen som skiner in genom gardinerna, solkatterna. bar asfalt, snart mina bara fötter mot den och smutsen man drar med sig in. ungdomarna i klumpar vid ån och torget, dom står kvar på samma ställe när jag går hem. dofterna kommer fram igen, och den där behagliga sommarkvällsluften. vill sitta i timmar i bara jeansjacka, röka cigaretter, vara nostalgiska, dricka skumppa, lyssna på indierock. låt den här sommaren bli bra. jag undrar redan när mitt första myggbett ska klia, längtar efter just de där sommarnätterna men även höstträden. fasar redan inför mörkret och kylan som sedan kommer tillbaka och hur jag ska orka. men på något sätt gör jag det alltid, vinter efter vinter, jag dör och återuppstår. jag återuppstår nu.

 

 

då jag gick ut från föreläsningssalen insåg jag just i den stunden att det här var den sista för i vår. det är inte längre som förut, pirret och allt det förväntansfulla som byggs upp under den sista månaden av skola. inga betyg i handen, ingen den blomstertid nu kommer, ingen väntan på att få veta om man är student, ingen skolavslutning. men idag är jag ändå pirrig, det sprudlar inom mig. det sprudlar så mycket att jag inte kan hålla koncentrationen på texten i mera än fem sidor. men det gör inget för på måndag har jag min sista deadline, jag hinner ännu, och sen har jag officiellt sommarlov. eller så mycket sommarlov man nu kan ha med räkningar och hyror som ska betalas. varje gång jag äter på restaurang och ser servitörerna, till och med när jag ser dem på skärmen, så känner jag en klump i magen. jag har en så otrolig ångest över mitt sommarjobb och att igen vara servitör. jag hatar det. har bestämt att det här är sista sommaren, nästa år tänker jag söka alla jobb som inte är servitörsjobb.

 

senast ni hörde från mig var jag sjuk, jag var det länge. på samma gång gick jag igenom något tungt som ännu följer med, men jag gör mitt bästa. viktigast just nu är att jag slutar klandra mig själv, slutar pressa ner mig själv till den punkt var jag är helt värdelös i egna och andras ögon. jag som hatar öl och har noll pricksinne deltog i en beerpongturnering, ändå gick det sämre än väntat. jag och lina, det bästa jag har i mitt liv just nu, bokade kryssning för en natt för det förtjänade vi. jag har diskuterat hysteri och druckit vin på bokcirkel, firat en fin väns födelsedag, lyssnat på poesi och fått besök från stockholm. mamma hämtade hem mina plantor och sommarkläder för dom behövs mera i kristinestad nu, var jag snart sommarjobbar och bor. och jag firade såklart valborg, min första i åbo. och nu sprudlar jag. om två timmar åker min buss till helsingfors, där ska vi dansa och fira anna som fyller tjugo - har inte träffat henne sedan jag var där i januari vilket inte är okej, men tyvärr sanningen nu när ens bekantskapskrets spridit ut sig över svenskfinland, norden och världen. adolescence. däremot hoppas jag få läsa många böcker, skriva mycket och träffa många saknade den här sommaren - allt det jag inte hunnit med.

05.05.2018 kl. 13:07

en tillbakablick på tiden som gått.

 

ligger i sängen med rispig hals och undrar om jag ska orka städa lägenheten, om jag ska orka gå ut genom dörren idag ens. tittar avsnitt efter avsnitt av vår tid är nu. hoppas på att läsa ut en bok, om huvudet inte är alltför grumligt så att säga. egentligen var det förutsatt att bli sjuk efter all stress och ännu till på det en hel veckas festande. men vad kan man. och vad kan man när det gått två månader utan dansande fingrar över tangentbordet som lämnar ord efter sig här. jag finner inte tiden, kanske jag bara inte prioriterar det. och egentligen är jag otroligt trött på att alla inlägg här börjar med att jag beklagar mig över bloggens inaktivitet. det lättaste sätt jag kunde komma på för att ta igen tiden jag varit borta härifrån var genom att slänga hit ett par bilder med datum och (någorlunda) kort bildtext, så det tänker jag göra. häng med. varnar för återkommande bilder på mat och ord såsom: dans, vin, stress och tent.

 

13.1.2018

nytt år. jag var nyinflyttad i mina tjugosex kvadratmetrar, hade nyss färgat håret grått och klippt av det igen efter många om och men. vi blev snart en officiell styrelse och vårt arbete var påväg att inledas, det var pirrigt. här hade jag finbesök av evelina, jenny och tekla en helg. vi åt tortillas, en klassiker som aldrig kommer bli tråkig, och drack vin innan vi drog vidare till dansgolvet.

 

21.1.2018

jag drog till helsingfors en helg för att hänga med anna. vi åt pasta, drack vin eller gintonic, spatserade omkring längs fina gator, gick i butiker, dansade tills småtimmarna och tog oss friheten att spontant gå på lägenhetsvisning av en takvåning vi troligtvis aldrig någonsin i våra liv kommer ha råd att bo i. jag hälsade också på hos en saknad veronika, väldans fint.

 

5.2.2018

en fin fika på mitt nya favoritställe i åbo, pure hero, tillsammans med nathalie. ett försök att pausa från tenter, deadlines och kurslitteratur innan jag tog en weekend i vasa var jag representerade humanistiska föreningen på årsfest. det var hektiskt den här tiden, hann med pulkabyggande och fastlaskiainen här också innan jag begav mig till grannlandet.

 

15.2.2018

jag spenderade tre dagar i grannlandet, var sönderstressad men gjorde mitt bästa för att njuta. jag åkte dit för att se lady gaga med min barndomsvän oskar, tyvärr ställde hon ju in men kul tänkte vi ändå ha. han visade mig stockholms fina sidor, vi trängdes på beyond retros garage sale och lade alltför mycket pengar på mat. jag hann också hälsa på fanny i uppsala vilket var härligt. utöver det åkte jag uber för första gången och fick provsmaka på stockholms nattliv. hoppas på att snart få åka tillbaka.

 

18.3.2018

en månad gick då jag var i en bubbla av tenter, kurslitteratur och oändligt många deadlines. jag var flunssig mest hela tiden, mitt självförtroende låg på botten, ställde in roliga planer och hade varje dag ett minut-för-minut schema för att hinna med allt. sökte jobb, fick jobb. ändå hann jag få besök av evelina en helg, vi dansade - vad annars? och åt en väldans god lunch på pure hero innan hon begav sig hemåt igen.

 

23.3.2018

sen var alla uppgifter inlämnade, kurserna avslutades och det var pampasvecka och pampas nationaldag. jag befann mig i vasa redan från tisdagen. det var tungt och överlag en påfrestande vecka för mig. men så fint ändå att få se så många kända och saknade ansikten, och jag fick ju se bästaste albin live (spelar denna på repeat i skrivande stund).

27.03.2018 kl. 11:54

om februaritankar.

 

jag dricker mitt morgonkaffe med min favoritspotifylista på i bakgrunden. frukostbrickan ligger kvar i sängen med brödsmulor på. tänker att en månad har gått och att varannan dag har jag tänkt att jag vill skriva något här, men tiden har inte funnits. istället har jag formulerat texter i huvudet, skrivit ner några i mobilens anteckningar. jag har stressat på hög nivå. läst bok efter bok efter bok och försökt att klämma in annat än kurslitteratur, uppgift efter uppgift, ångestattack efter ångestattack och möte efter möte. känt att inte en sekund har jag haft över till något eget, för dom gånger jag gör något annat får jag dåligt samvete för "jag borde göra den där andra saken nu". ändå ser jag en del positiva saker här och där i mitt liv, på samma gång som så mycket är så dåligt just nu. eftersom att alla dessa tankar tillsammans skulle kunna bli en novell tror jag att jag tänker lista tankarna istället. för ni vet ju alla hur mycket jag gillar listor. varannan positiv och varannan negativ kör vi, för att jag själv ska se att allt inte bara är åt helvete. låta det goda väga upp det dåliga eller något sådant. det blir troligtvis en väldigt lång lista, en förvarning bara.

 

fotograf: Anna Betlehem
från när jag besökte helsingfors en januarihelg.

 

  • jag har nu yogat i en månad och jag mår så himla bra av det. det är en nybörjarkurs i ashtanga-yoga vid arbis jag börjat vid. det är krävande och inte vad jag förväntade mig i början, hade lite panik först men det börjar ta sig. har träningsvärk på ställen jag inte visste man kunde ha träningsvärk på, känner ett sådant lugn i mig själv efter varje timme och hur kroppen faktiskt börjar låsa upp sig.

 

  • fick veta att min psykolog vid studenthälsan bara är en kortvarig lösning. snart måste jag gå vidare till en psykolog hos kela, efter diverse andra saker man måste pricka av för att ens få göra detta, och dessa kela möten skulle kosta tjugo euro per gång och utföras två till tre gånger i veckan. vill jag lägga sextio euro i veckan på min psykiska hälsa? det är ett svårt beslut att ta för någon som inte ser värde i sig själv.

 

  • jag har nu ätit endast vegetariskt i en månad och det är så mycket enklare än vad jag trodde det skulle vara. jag mår bra av det och vegetarisk och vegansk mat är så himla gott och jag tror nog inte att jag någonsin kommer gå tillbaka till att äta kött igen.

 

  • det finns personer omkring mig som inte visar någon som helst respekt eller medkänsla för andra, de kan inte ta något som helst ansvar för sina handlingar. personerna har aktivt försökt utesluta mig, talar bakom ryggen och yttrar saker man borde förstå att hålla tyst om. jag har mått otroligt dåligt på grund av detta och försökt göra mitt bästa att alla ska känna sig trygga men nu har det gått för långt och jag klarar det inte längre. tidigare har jag totalt klippt liknande människor ur mitt liv men den här gången är det mera komplicerat och det går inte hur gärna jag än vill. situationen är just nu ganska allvarlig och jag vet inte vad som kommer hända efter det här, jag vet bara att jag inte längre kan ta ansvar för det och må dåligt av det. människorna måste själv växa upp och öppna ögonen, och jag hoppas för deras skull att dom gör det.

 

  • föreningsverksamheten har börjat och de nyinvalda är nu enligt lag officiellt nya styrelsen för humanistiska föreningen vid åbo akademi. min post är sekreterare och det är en hel del jobb men också en fin merit på cv:t och jag trivs verkligen. jag tycker verkligen om de andra styrelsemedlemmarna och jag ser framemot det här året med dem och hur vår vänskap utvecklas. också vad allt vi kommer få ordna och uppleva, redan nu i helgen ska jag upp till vasa och representera föreningen på årsfest. jag är lite nervös men det går säkert bra. ikväll blir det sitz med alla andra större föreningars styrelser och nästa vecka får vi visa upp vår egengjorda pulka på fastlaskiainen. kul kul kul!

 

  • min ångest har förvärrats. troligtvis en blandning av stressen, dåligt självförtroende och det redan nämnda dilemmat med dåliga personer. jag har nu i cirka två veckor gått på ångestdämpande medicin, jag tar dem vid behov men jag kan säga att det är väldigt ofta nu för tiden. det är ändå skönt att ha dem som säkerhet, så att jag klarar av livet trots ångesten.

 

  • jag har köpt en menskopp! inte hunnit testa den ännu men jag återkommer, känns skönt att tänka på alla pengar jag sparar på att inte köpa tamponger i alla fall.

 

  • med studiepsykologen har vi kommit fram till att min "scenskräck" verkar ligga i förväntningar jag själv och andra har på mig och är egentligen en skräck över hur folk ska se på mig och tänka om mig. ahapp.. så vad gör man nudå?

 

  • jag hade det trevligt med mamma då vi åkte ner till åbo i början av januari för att handla saker till lägenheten, packa upp och skruva upp hyllor. åt sushi, drack cider och så sov hon över. på grund av mitt hektiska schema blir det alltid uppskjutet när jag ska hinna hem, vilket är synd. just nu satsar vi på början av mars. idag fyller mamma förresten år! så grattis världens bästa mamma, jag uppskattar henne så mycket verkligen.

 

  • och vi avslutar med ännu mera positivt: det var najs helgen när jenny, tekla och eve bodde hos mig trots att det var trångt på min tjugosex kvadratmeter. helgen i helsingfors var också så skön. att få tänka på något helt annat och komma bort och hänga med en saknad veronika och få bo hos anna som visade mig huvudstadens fina sidor. bra att man ändå bor nära, för sex euro slapp jag tur-retur och det är bara en två timmars bussfärd. och nästa vecka ska jag till stockholm och hänga med oskar! det var meningen att vi skulle se lady gaga men hon ställde tyvärr in resten av sin turné på grund av sjukdom, men det stoppar ju inte oss från att ha en trevlig tid. jag vill också ge kärlek åt alla som stöttat mig den senaste tiden, alla kramar och fina ord och förståelse jag fått i det här "spektaklet". jag är så så glad att ha dessa människor i mitt liv, nya som gamla. tack. ni betyder så mycket.

07.02.2018 kl. 09:44

tvåtusensjutton-listan.

listan lånad av flora.

 

min största personliga framgång i år är:

att jag blev student, slapp in till min drömutbildning och åkte spontant iväg till åland helt på egen hand för att jobba. allt det redan nämnda gjorde mig så mycket starkare i mig själv och speciellt sommaren på åland fick mig att inse att jag kan göra vad som helst och inte behöver någon annan att luta mig tillbaka på. jag har också växt så mycket känslomässigt, jag har insett att alla inte är bra människor och att man inte måste vistas runt dessa medan man på samma gång också ibland måste lära sig att vistas runt dessa

 

det här gjorde jag 2017 som jag aldrig gjort förut:

anmält mig till yogakurs, börjat dricka (och tycka om) rödvin, tvättat mina egna kläder och demonstrerat (och ordnat demonstration)

 

de här länderna besökte jag:

inga spännande destinationer precis men åland, om det räknas, och sverige. önskar att det skulle ha blivit mera utomlandsresor men det är okej, allt kan man inte hinna med och detta har minsann varit ett fartfyllt år

 

det här saknade jag 2017:

halva året gick mycket åt till att sakna min gamla klass och vänner som försvunnit ut hit och dit i världen och landet. jag har saknat min gamla lägenhet, vasa och åland efter att ha kommit hem därifrån. nu som då har jag saknat min familj och katterna. jag har saknat närhet, säkerhet/bekvämlighet och att äta tomat

 

det här datumet från 2017 kommer jag minnas:

den tredje juni. klyschigt svar men den stora studentdagen alltså

 

det här var det häftigaste som hände 2017:

svarar precis som flora, #metoo

 

det är var min största karriärsmässiga framgång:

kan väl inte säga att jag har någon karriär ännu men att ha börjat studera litteraturvetenskap är ju en väldans framgång som kommer leda till början av min karriär inom något litteraturrelaterat. är ändå väldigt stolt över alla de jobb jag haft i år, har lärt mig vad som krävs av en servitör, hur man häller vin korrekt till exempel. och att vara bartender har jag också fått testa på, jag gör ganska fina och jämna lager i en hotshot nu för tiden ska ni veta

 

mina bästa läsupplevelser:

min mormor hälsar och säger förlåt av fredrik backman, ett liv för lite av kristofer ahlström, onda boken av kaj korkea-aho, milk & honey av rupi kaur och jag ger dig solen av jandy nelson

 

min bästa tv-serie:

har börjat kolla one tree hill och fyfasen vad jag älskar det. också the handmaid's tale och 13 reasons why

 

mina bästa filmer:

to be bone berörde mig väldigt mycket. och beauty and the beast var ju väldans mys. annars så har jag inte sett någon riktigt riktigt bra film i år faktiskt, tyvärr

 

det här önskar jag att jag hade gjort mer:

stannat längre på festerna, hållit in gråten och känslorna, kramats, visat mina nära och kära hur mycket dom betyder, sparat pengar och utövat mindfulness

 

min födelsedag 2017:

det var ju alltså i fredags det som jag fyllde tjugo bast. firade den i vasa med fina människor. åt ostbricka, drack vin, spelade spel och hamnade med på utgång. vid fyra tiden på morgonen sov jag sött och var väldigt nöjd med dagen

 

det här fick mig att må bra:

musik, människorna i mitt liv, fluffiga djur, organisation och fokus

 

01.01.2018 kl. 14:46

 

en tjugoett år gammal finlandssvensk filur som lever livet i åbo var hon studerar litteraturvetenskap. gillar att dansa på bord, sörpla kaffe, kattmys, lakrits, skrattgropar och doften av böcker. använder den här platsen mest i terapeutiskt syfte. och jo förresten, namnet var natalie. välkommen hit.

 

Follow