"i believed that i wanted to be a poet, but deep down i just wanted to be a poem."

Publicerad 23.09.2017 kl. 12:57

 

det har kliat i mina fingrar ett tag nu över att få skriva av mig här men jag har ärligt inte haft tid. men nu tar jag mig helt enkelt den tiden, även fast jag borde lägga den på annat.

jag har ännu inte hunnit berätta för er om mellanlandningen i österbotten, efter åland och innan åbo var jag bor nu. inte hunnit berätta om tårarna, flytten, vår fina lägenhet som ligger fem kilometer från stan, om hur det är att börja studera på universitet och om alla nya människor som nu är vardag. jag har inte hunnit berätta om kvällarna som det gick fel eller lunginflammationen som ledde till depressionen som kanske ändå legat på lur ett längre tag. inte hunnit berätta om chokladbollarna i kafeterian, om hur litteraturvetenskap är svårt men ack så rätt för mig. eller hur fartfyllda dessa första veckor varit, alla skratt men också all ångest. stressen som kan uppstå då en introvert och högkänslig person utsätts för så många nya intryck på samma gång.

 

 

och nu är det plötsligt höst och jag orkar inte heller berätta. jag känner att det finns viktigare saker att reflektera kring just nu och eftersom att jag flyttade min platform hit för att det skulle bli en frizon utan förväntningar och prestationsångest så får det bli så nu.

för jag hinner inte med. jag har redan slarvat med mina studier och jag försöker skärpa till mig men det är tungt. det blir stökigt och stökighet ger mig ångest. pappershögen jag inte hann sortera förräns i förrgår gav mig ångest. essän på engelska som ska lämnas in varje tisdag ger mig varje måndag ångest. alla kaféen och vrår jag inte hunnit utforska av den nya staden, mina skrivhäften jag inte hinner fylla och all skönlitteratur jag vill läsa men inte hinner läsa - det ger mig ångest. på samma gång har jag en sådan stor fomo. jag vill vara med på allt, vill inte missa någonting, vill inte hamna utanför. det har igen blivit orimligt och irrationellt hur illa vid jag tar när jag inte är medbjuden, när någon gör eller planerat något utan mig. det här är gammalt sen förr, sådant min hjärna påstår är viktigt. hur den präntar in att jag är jobbig och oönskad, "ingen orkar med dig, ingen vill vara med dig". samma ramsa varje gång jag är stressad, ännu värre om man också är deprimerad. jag är rädd för att faktiskt skriva ut den meningen för det känns som att det blir mera äkta då. och jag googlar och gör tester och funderar om det gör mig stark eller svag ifall jag söker hjälp, börjar gå hos en ny psykolog igen för säkert tionde gången i livet. jag vet jag behöver det på samma gång som jag tror jag vet att dom inte kommer säga mig något jag inte redan vet. förstår ni mitt dilemma? nä, knappast - men ändå.

 

 

så vad gör jag? jag klär mig i min favoritfärg, dricker kaffe och äter nötchoklad och kanelbullar och läser böcker så fort jag får chans. jag skrattar och försöker vara social. skickar ångestladdade meddelanden till en människa jag tror börjar få nog på mina ickevärldsliga problem. lägger ut dagar och tider när jag ska göra den och den uppgiften, läsa den och den texten för att komma igenom studierna. tvingar upp mig ur sängen och åker iväg på föreläsning fast min kropp skriker nej. blir jobbig, märker av det själv så fort orden lämnar min mun. hatar mig själv. städar. hatar åbo. saknar vasa. funderar på att hoppa av. städar lite till. funderar på mellanår. älskar åbo. funderar på att skaffa ett husdjur men undrar hur jag ska orka ta hand om ett sådant när jag inte orkar ta hand om mig själv. bestämmer mig för att sluta dricka i en månads tid och för att sluta röka även fast jag fuskar ibland. tvingar i mig vitamintillskott. drömmer tre mardrömmar per natt. drömmer en dröm var i jag är älskad och blir ledsen när jag vaknar. tänker att jag ska skaffa hjälp, snart.

men det blir bra. allt kommer bli bra. snart.

nästa helg ska jag gosa med vår katt och vistas i vasa. om en månad gifter sig min morbror. jag ska vara med och ordna humanistiska föreningens årsfest. om två månader har jag sex timmars tatueringstid bokad. och sen blir det jul och sen fyller jag tjugo och sen kommer nytt år och nya tag. så det kommer bli bra.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:

 

en tjugo år gammal finlandssvensk tjej som lever livet i åbo var hon studerar litteraturvetenskap. gillar att dansa på bord, sörpla kaffe, kattmys, lakrits, skrattgropar och doften av böcker. och jo förresten, namnet var natalie. välkommen hit.

 

Follow