medmänsklighet.

10.12.2017 kl. 12:06

 

long time no see. livet har varit hektiskt, som vanligt. men vet ni, det klarnar faktiskt. och på fredag får jag jullov och det kunde inte sitta mera fint med ledighet, lyxen över att bo hemma på landet och inte behöva tänka på ekonomi och städning och matlagning, att få umgås med familj vänner och kissemissarna, få fira jul kolla chrismukkah avsnitten från varje the o.c. säsong och äta gott, fira tjugo år på denna jord, fira ett nytt år och en ny start och då ska jag klippa av håret igen och flytta. japp, ni läste rätt. jag fann mig en etta i ett väldans mysigt och litet trähus. nära uni, nära allt, tyvärr väldigt väldigt dyr. men vi får se hur det går. det är i alla fall en stor lättnad att ha ett hem och tusen tack till alla ni fina som stöttat mig den här tiden när ångesten och stressen tagit över.

 

 

en liten morgongif på det. idag tänker jag inte ta av mig pyjamasbyxorna, inte ens om jag bestämmer mig för att spatsera iväg till butiken och köpa något gott. på schemat står storstädning av lägenheten och ska också försöka packa ner resten av mina grejer i flyttlådor - har inte så värst mycket kvar nu. skulle också gärna vilja läsa ut en eller två böcker idag. kolla serier, kanske en film. men det är väl bara önsketänkande att hinna med så mycket på en dag.

 

och den senaste tiden då? har druckit vin och mumsat sushi med min favorit lina, myst med klassen och utbytit secret santa klappar i form av pocketböcker, firat lilla jul hemma i kristinestad, haft finbesök i åbo och hoppat runt till hov1 som spelade på glöggrundan, upplevt mitt första spex och därav också skrattat så mycket att man fick ont i magen och nästan spottade rödvin i nacken på den framför, fikat med saknade vänner, upplevt min första årsfest (som jag var med och ordnade) och även min första silliz och det var väldans kul. allt det ovan nämnda alltså, allt var väldans kul.

 

och jo, jag tatuerade ju mig också, som ni kan se både ovan och nedan. fem timmar av ren och skär smärta, men ack så värt och ack så fin den blev och ack vilken duktig människa susanne remahl är (hon som designade och tatuerade). nu är min högra arm värd åtminstone sexhundra euro, fniss.

 

 

annars så har jag hängt mycket i vår klubblokal den senaste tiden, var jag nu också är med i rådet. och inte bara det, är också den nya sekreteraren för humanistiska föreningen under verksamhetsåret tvåtusenarton. sjukt. men kommer nog att bli ett väldans kul och givande år tror jag. och i torsdags hade vi #metoo och #dammenbrister demonstration på åbo torg, jag var med och ordnade och ack vad glad jag blev över hur många som dök upp. det finns hopp för mänskligheten alltså, så så mycket kärlek.

 

tyvärr har jag på samma gång fått uppleva så många stunder den senaste tiden då jag också tappat mitt hopp på mänskligheten. jag har fått lära mig saker, oftast den hårda vägen. hela den här hösten har varit en stor jävla ögonöppnare för mig. det finns människor som helt enkelt bara inte bryr sig om någonting annat än sig själva, allt dom gör och säger ska gynna dem själva. jag vet att jag själv alltid tänkt mig att sociala och pratglada människor också är väldigt trevliga, men hur trevliga är dom egentligen ifall den enda anledningen till att dom "älskar att prata och träffa nytt folk" är för att dom får prata mera om sig själva och stå i centrum. speciellt i dessa #metoo tider, det gäller inte bara internettroll utan folk runt omkring en, till och med vänner kan yttra så hemska åsikter så man vet inte vad man ska ta sig till. är det värt att ens längre kalla sådana människor för vänner? själv har jag varit feminist och samhällsaktivist och så vidare och så vidare i fem år, det är en självklarhet för mig. orättvisor ska inte godtas och nej, alla har inte rätt till sin åsikt om det är så att den åsikten kränker en annan individ. nazister ska inte få gå på våra gator. och när man är som mig så är det också svårt att förstå folk i samma ålder, vuxna och äldre människor då dom väljer att vara helt utan sympati, empati och medmänsklighet. men om dom inte bryr sig om andra, om mänskliga rättigheter, om samhället och andras känslor - varför skulle dom bry sig om just dig då? dessa människor skulle inte tveka en sekund att lämna dig bakom då det kommer till det. tack gode gud att man faktiskt får välja sina vänner och att det ändå finns så många goda människor att välja bland.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:

 

en tjugo år gammal finlandssvensk tjej som lever livet i åbo var hon studerar litteraturvetenskap. gillar att dansa på bord, sörpla kaffe, kattmys, lakrits, skrattgropar och doften av böcker. och jo förresten, namnet var natalie. välkommen hit.

 

Follow