"du borde låta mig va, så ska jag låta dig bli. vill inte att du ska va min, jag vill att du ska va din."

17.05.2018 kl. 11:09


en essä om symbolik i joseph conrads mörkrets hjärta, utprintad och inlämnad, vågade inte läsa igenom den. en årsfest. mattor, jackor och filtar att sitta på i parker. har du någon korköppnare? ja, alltid. jag drog ut strömkablarna ur väggen, drog upp gardinerna och drog med tvång fast dragkedjan på väskan. nu bor jag tillfälligt i gammalt men nytt hem. ska tillbaka till min stad om en vecka, men bara för två nätter.

 

du vet att du bor i en småstad då du måste leta i flera butiker innan du äntligen hittar hummus. då tanten i kassan tittar förvirrat och säger "hummus?" på ett sätt som att hon lika gärna skulle ha uttalat frågetecknet. det är tydligen varmare i norden nu än i resten av europa. min äldsta lillebror är tonåring, man kan inte nå honom. vet inte vad han gör och vad som pågår i hans liv. tänker på hur mitt eget liv var i den åldern och hur jag mådde. min yngsta lillebror är fyra och i trotsåldern. han häller ut sin läsk och skyller på någon som står en meter bort, han trampar ner mammas blomrabatter. mamma som lämnar på kaffekokarn åt mig då hon åkt till jobbet, bara att hälla upp, det gillar jag. mamma som sökte igenom hela stans affärer efter rätt dammsugarpåsar och till sist gav upp, köpte en ny dammsugare vars påsar är lättare att hitta. så kan man också göra, det är också en lösning.

 

13 maj kl. 12:45.
efter att ha spenderat en helg i vasa, innan jag lämnade.

 

mina skulderblad värker från boxningen igår. jag gillade det inte först, det kändes så aggressivt. en halvtimme senare och jag tänkte att det här skulle man kunna göra om. ett bra sätt att göra sig av med inre ilska. besvikelse. har haft så mycket besvikelse inom mig senast tiden, mest gentemot andra kanske. en sådan jobbig känsla, man blir så tafatt och maktlös. människor som inte stöttat när de borde ha gjort, människor som sårat. hjärtat mitt har brustit ett par gånger. konstigt stelt mellan oss är det. om vi ens längre är, jag antar att vi var. vi är förflutet, passerat, dåtid.


att vara på en fest där människor med idealkroppar inte pratar annat än utseende, ytliga ting, hälsa, hets och kroppar är nästan lika hemskt som att vara på en fest med ett bordssällskap du inte känner och som inte heller bjuder in till diskussion. att se folk sätta händerna på patta maggar, svänga sidan till i spegeln och säga "usch va fet jag ser ut i domhär byxorna" medan du själv sitter där med fett hängandes utanför byxlinningen. "nej, men du är ju jättesmal! åh, du ser så smal ut i den klänningen!", men ingen säger till dig att du är smal. det är bara smala människor som får kalla sig själva feta, bara smala människor som säger till andra smala människor hur smala de är. du sitter tyst hela jävla kvällen och ingen märker det.

 

men jag kände av de första sommarnätterna. försökte dansa och le, försökte att inte tänka. rökte två paket cigaretter under två dagar. fick mitt första myggbett. tittar på new girl och bonusfamiljen, lättsamma serier som inte ger mig hjärtklapp. behövde en stor förändring och färgade håret brunt, har alltid vetat att brunt är min färg. det är mörkare nu än vad jag hade tänkt, jag vet det är för att det kommer blekas under sommaren men i vissa ljus ser det svart ut och det ger mig ångest. jag har en pannlugg, det är ovant med hår i ansiktet hela tiden. hoppar över ett hjärtslag varje gång jag går förbi en spegel. längtar efter då jag vant mig, då jag tycker det är skitsnyggt. jag undrar ibland att om håret inte var dött, om man hade känsel i det - skulle människan ändå klippa i det, färga och tortera det trots smärtan? bara för att vara fin, så att säga.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver:

 

en tjugo år gammal finlandssvensk tjej som lever livet i åbo var hon studerar litteraturvetenskap. gillar att dansa på bord, sörpla kaffe, kattmys, lakrits, skrattgropar och doften av böcker. och jo förresten, namnet var natalie. välkommen hit.

 

Follow