snäckskal.

06.03.2019 kl. 14:13

 

jag känner ilska, utmattning. det ekar i mig, jag är som ett tomt skal. det här är nu fjärde dagen som jag känner mig sjuk: jag har sovit så många timmar, overklighetskänslorna är ständigt där och min mage tar ont i omgångar. jag får kväljningar men ingenting kommer någonsin upp, troligtvis för att det inte finns något där inne. min kalender är full av möten och trevligheter men idag kryssar jag över flera av dem. jag känner mig ännu mera matt, vill ju inte missa saker men orkar verkligen inte. funderar om jag bara inbillar mig, kanske jag bara är nere och måste komma ut. kanske det är stressen som gett mig utslag och magont och huvudvärk. när jag tänker efter, det känns precis som när jag var deprimerad ju! fast med mera känslor. kanske jag inte egentligen är sjuk - för vi vet ju alla att det är mera befogat att vara fysiskt sjuk än psykiskt. att faktiskt inte veta gör allting värre, har jag helt tappat vettet?

i en vecka har jag nu haft en diagnos som jag visste att jag skulle få på samma gång som jag var ganska säker på att jag bara ännu en gång hittat på att jag har någonting jag inte har. och jag borde ha blivit lite glad, lättad åtminstone, då jag så länge gått och väntat på den här psykiatertiden. istället kände jag mig tom. jag har varit upp och ner. inte orkat, flippat ur på folk, haft ångest, varit irriterad, varit arg. går in på p3nyheter på instagram och scrollar igenom kommentarsfälten (rekommenderas ej om du är känslig), plågar mig själv för jag vet att jag varje gång tappar min tro på mänskligheten. jag vet inte varför jag går in där, vid det här laget vet jag exakt vilka inlägg som väcker reaktioner. jag sätter på låtar som jag vet kommer skaka om mig på ett obehagligt sätt. jag matar min klimatångest, läser texter om beteende och attityder vad gäller flygning. jag vet att det är dåligt ställt med allt, ändå matar jag mig med undersökningar, texter och statistik - nättroll som skriver att det inte finns något riktigt hot mot miljön. går sönder lite för varje ord, varje melodi.


bildkälla

 

jag är så trött på att inte känna annat än obehag och ont i kroppen och sinnet. jag är så trött på allt, så matt, så tom. jag vill ta en paus från allt. radera instagram och andra sociala medier som skulle kunna påverka mig negativt. ta ett mellanår, flytta till sverige eller australien. jobba på ett mysigt och klimatsmart café. bo i en stuga vid vatten. en stuga med secondhandmöbler, böcker som lästs av många innan, trasmattor, kakelugn och spetsgardiner. kanske en liten terass, eller en hängmatta. varje kväll kokar jag te och varje morgon kaffe att dricka medan jag läser bok i stearinljuslågan. en liten katt som spinnande somnar vid ens bara fötter. köpa grönsaker och frukt på en marknad, göra egen mat från scratch varje dag. promenera till jobbet och inte längta tills dagen är över, utan faktiskt genuint gilla stämningen där och ens arbetskamrater. faktiskt så är dom ju dina goda vänner, inte bara arbetskamrater. lönen räcker bra till för hyra och mat, jag sparar inte till någonting utan lever i nuet - kan sätta pengarna på fina ting, upplevelser och resor.

bara helt enkelt inte göra någonting alls på ett år, bara andas ut. jag vill inte ha ansvar, deadlines, stress, ångest. jag vill för en gångs skull leva i nuet. jag vill bara leva. och jag undrar, varför kan inte jag leva det liv jag har just nu? hur kan inte jag när alla andra kan?

Kommentarer (0)
Skriv siffran 7 med bokstäver:

 

en tjugoett år gammal finlandssvensk filur som lever livet i åbo var hon studerar litteraturvetenskap. gillar att dansa på bord, sörpla kaffe, kattmys, lakrits, skrattgropar och doften av böcker. använder den här platsen mest i terapeutiskt syfte. och jo förresten, namnet var natalie. välkommen hit.

 

Follow

Kategorier

Senaste kommentarer