aprilskriverier.

14.04.2019 kl. 16:55


hej på er. längesen sist igen men nu har jag insett varför jag låter bli att uppdatera här även om jag ibland känner för det. eller jag tror i alla fall att det har att göra med mitt dåliga självförtroende. jag sitter ofta och raderar bilder på instagram, ibland sekunden efter jag laddat upp den. jag tror jag är rädd för att ge folk något att kritisera och döma. jag tror jag tänker att folk är trötta på mig, tycker att det här är en deprimerande plats, pekar ut mina stavfel och undrar hur någon som skriver så dåligt som jag studerar litteraturvetenskap. kanske någon tänker att jag tror jag är nåt, kanske dom undrar varför jag tror någon skulle vilja läsa det jag skriver här eller se bilderna jag laddar upp. så, jag vet inte om det är en bra sak att försöka dela med mig ändå eller om det slutar med att jag tusen gånger läser igenom inlägget innan jag bestämmer mig för att först ta bort bilderna och sedan hela inlägget. men vi testar. så hej.
 




jag mådde inte så bra sist jag skrev av mig här. när mår jag någonsin bra tänker ni säkert nu, din pessimistiska fitta. eller kanske inte riktigt så brutalt. men jag mår kanske en aningen bättre nu. något hände för en månad sedan som tog hårt på mig, men nu har jag gjort allt jag kan för att fixa det och om det ändå går åt helvete hoppas jag att jag inser det och kan släppa det. man har ju någon gång läst råd om att inte älta över saker man inte kan göra någonting åt. snart vet vi hur det går. men jo, summa summarum av tiden som gått: jag har fikat med fina vänner, varit på årsfest, pussat på en fin person, gått på studieevenemang, supit sönder mig under pampasveckan, känt mig deprimerad, fått besök av mamma till åbo och gått på arbetsintervjuer. och studerat förstås, faktiskt.

fan vet ni vad som är så jävla svårt? närhet. speciellt när man gått runt och intensivt hatat sig själv i ett år och känt sig obekväm i sin egen kropp. det är svårt att börja älska sig själv igen och det är svårt att förstå att någon annan kan göra det. svårt att tänka att någon ser en som någonting annat än helt outhärdlig. men man försöker. men men men men. så många men alltid när jag skriver.

 




sov hela natten i stickad tröja. har lagt ner värmen i lägenheten, har förberett den för att våren är påväg och snart kommer värmen utifrån leta sig in. njuter av bara gator och solen som gör ryggen och håret varmt. jag har köpt nya vårskor, gick med dom i tio minuter innan det vita tyget var rött av blod på insidan vid hälen. på galgen ligger min nya gula klänning med prislappen kvar, jag ska ha den tillsammans med studentmössan på vappen. jag ser framemot en grön och varm första maj och jag vågar hoppas på bara ben. förra veckan satt vi vid aura å och åt cashewnötter och skålade i skumpa, sen kom snön tillbaka som ni säkert vet. men snart snart snart så. jag är hoppfull, och det är alltid nåt. jag försäkrar er alltid om att jag är vid liv, men just nu tror jag att jag är lite mera än så. ifall jag lämnar bloggen tom en lika lång stund igen vill jag bara genuint önska er alla en fin vår och trevlig vapp.

Kommentarer (0)
Skriv siffran 6 med bokstäver:

 

en tjugoett år gammal finlandssvensk filur som lever livet i åbo var hon studerar litteraturvetenskap. gillar att dansa på bord, sörpla kaffe, kattmys, lakrits, skrattgropar och doften av böcker. använder den här platsen mest i terapeutiskt syfte. och jo förresten, namnet var natalie. välkommen hit.

 

Follow

Kategorier

Senaste kommentarer